När en människa dör i flodvågor i New Orleans eller Thailand så berör det oss, vi känner med dem och sörjer. När vi agerar så att våra barn får det bättre så mår vi bra. Vi känner empati, den moraliska grunden till det moderna samhället.
17 juni röstar Riksdagen om en massiv expansion av kärnkraften i Sverige.
Vi står på randen till ett nytt, stort svenskt kärnkraftsprogram. Det är faktiskt vad det handlar om, även om debatten är tämligen tyst och inriktad på så mycket annat.
Sverige har redan mest kärnkraft per invånare i världen och vi kan få ytterligare 50% med alliansförslaget. Sverige blir ett högkvarter för kärnkraften i världen, långt ifrån det goda föredöme vi kan och borde vara. Samtidigt ser vi redan idag framför oss ett stort elöverskott.
Förutom alla risker kring ekonomi, miljö och säkerhet kan denna jättesatsning på svensk kärnkraft i praktiken innebära att energieffektivisering och utbyggnad av förnybara energikällor får stryka på foten. Såklart kommer kraftbolagen fokusera och investera där det är billigast. Inga garantier finns för att investeringar i hållbar och förnybar energiproduktion blir finansierad och genomförd.
Alliansens löften inför omröstningen 17 juni signalerar en falsk försiktighet. I sak innebär förslaget den största framgången någonsin för kärnkraftsindustrin och en enorm förlust för satsningarna på förnybar energi.
Nu diskuteras när beslutet ska träda i kraft, vilket kan förvilla och ge intryck att avgörande beslut fattas efter valet. Det avgörande beslutet fattas den 17 juni! Det är då vägen läggs – en massiv expansion av kärnkraften eller att öppna för och satsa på energieffektivisering och förnybart.
Sällan har mänskligheten så stora möjligheter att välja avgörande väg för vilket samhälle vi vill leva i. Både för oss själva och framförallt för alla efter oss. Många av de beslut vi tar kan vara stora och viktiga men ofta är de reversibla, går att ändra på för kommande regeringar och generationer. Så är det inte med kärnkraften, vi beslutar för 1,000-tals generationer efter oss.
Ett ja den 17 juni ökar hushållens beroende av kraftjättarnas elnät.
Ett ja den 17 juni medför tonvis med kärnavfall som ger våra barn en mycket tung börda att bära. Det finns inget säkert slutförvar!
Ett ja den 17 juni sänder signaler till övriga världen att göra likadant, storsatsa på kärnkraften.
Ett ja den 17 juni uppmanar våra barn att bara tänka på sig själva i alla lägen och att låta någon annan sopa upp.
Alliansförslaget framställs som den enda vägen men ett nej den 17 juni öppnar för större satsningar på energieffektivisering och förnybar energiproduktion. För välfärd, miljö, säkerhet och samhällsekonomi är det bäst för Sverige att helt fokusera på effektivisering och förnybart och successivt fasa ut befintlig kärnkraft!
Det är nu vi måste agera! Det är nu vi tar ansvar för varandra. Kontakta Sveriges 349 riksdagsledamöter och uppmana dem att rösta nej den 17 juni!
Stockholm 6 juni 2010
Joachim Elevant, joachim.elevant@hotmail.com
Anders Forsbom, anders.forsbom@comhem.se
Rikard Linde, rikard@gmail.com
Ulf Ström, ulf.strom@hotmail.com
